Gott nytt år allihopa (igen!), hoppas ni hade en fin dag igår. Själv firade jag nyåret som sagt i arbetets tecken och det blev inget direkt firande kan jag väl påstå precis, men inte buttrar jag för det. Jag kom att tänka på under mitt nattskift när jag scrollade igenom mitt instagramflöde att jag hunnit med så mycket under 2016. Jag har lärt mig så mycket och tycker det är så underbart att man helatiden lärt sig sakr om sig själv och livet så länge man lever. Jag tror inte på nyårslöften "i år ska jag börja träna", men jag tror på att lägga upp mål vad man vill åstandkomma och en plan hur du ska nå dem. Så jag tänkte göra ett kort (haha vem försöker jag lura, jag kan aldrig fatta mig kort!) inlägg om vad jag lärt mig av 2016 och vilka 5 saker som jag kommer att försöka ta med mig till 2017 för att utveckla mig själv som människa och göra mig starkare. So here we go!

 

 

Urlöjligt kan man tycka. Men om det är något vi idag borde intala oss allt mer, att vi duger precis så som vi är.  Jag är väl en ganska typisk kvinna då jag är väldigt självkritisk, MEN det har blivit mycket bättre senaste året, tycker jag själv i alla fall. Jag tar mindre skit nu än förr, jag skippar mera drama, är det problem med någon tar jag itu med det genast, ringer upp personen i fråga och frågar rakt ut var skon klämmer (fast ibland väljer jag mina strider om jag vet att en "ta tjuren vid hornen" leder till mer bråk). Jag överanalyserar mindre och försöker få mina vänner runtomkring mig till att sluta göra det också. Vad är det för fel på oss kvinnor som alltid överanalyserar, haha, fråga rakt ut istället och för en dialog så är det mindre att fundera över?! Jag kämpar med att få mera girlpower-känsla i det jag gör och försöker uppnå det i de flesta situationer, att "jag duger precis som jag är". 

 

Speciellt hösten har lärt mig det. Jag har varit en känslostorm och gått från top till botten, för att komma upp igen. Men jag har hamnat att acceptera att det är bara sådan jag är. Jag känner fruktansvärt mycket, och det är okej. Man får känna. Jag är en person som vill ventilera mycket för att få det ur mitt system och kan gå vidare, det är okej. Lika okej som det är att någon annan inte vill det. Vi alla duger precis så som vi är. Ingen är den andra lik och det måste vi acceptera, alla hanterar saker på olika sätt. Man kan inte tycka om alla, men man måste acceptera andras olikheter och låta dem vara så som dem är oberoende om du tycker någon är en pain in the ass eller inte.

 

 

 

 

Hur många vågar säga de orden högt? Inte många. Men det här året har jag fått känna mig duktig. Jag är duktig för att jag tillsammans med mina karl fick flytta in i VÅRT egna hus i februari. Jag fick efter endast ett år på min arbetsplats fast anställning, som i dessa oroliga tider gjorde en enormt lycklig och gav en helt annan trygghet. Jag har lyckats få en så väluppfostrad häst som många tror jag fått gratis, men det har jag inte. Jag har tillsammans med min sambo lyckats uppfostra en busig, glupsk och underbar labrador valp till en lydig duktig hund. Jag har växt som person till det bättre och blivit starkare i mig själv, det är duktigt! Jag har blivit starkare psykiskt i och med denna höst och fått andra prioriteringar än tidigare. För det finns mycket jag är duktig på och det hoppas jag att jag får med mig till 2017, styrkan att våga säga "jag är duktig!", för det är jag!

 

 

Jag har alltid varit ett planeringsfreak, jag har svårt att ta mottgångar och sätter ofta för stora krav på mig själv. Men 2016 har lärt mig att allt går inte som planerat, men en motgång för ofta med sig något bättre till slut. Man ska planera, lägga upp mål och försöka uppnå dem, men man ska inte låta motgångarna dra ner en helt om de kommer. Detta fick jag känna av hårt denna höst, det finns saker som man inte rår för som sker, men det är bara att blicka framåt göra det bästa av situationen och komma ur allt starkare än någonsin!

 

Tråkiga livsöden på jobbet har man fått se. Man blir omskakad varje gång någons ljus slocknar för tidigt. Men det får en att inse att man aldrig kan ta något för givet. Man ska inte slänga allt på ett kort, men du vet aldrig när livet tar slut. Det är viktigt att spara och försöka skapa en trygghet ekonomiskt, men om du aldrig lever och njuter av nuet så kan det hända du aldrig får leva och njuta av det du vill, för ingen vet om hur morgondagen ser ut. Det kan fortsätta lika mycket som det tar slut. Jag lever itne efter carpe diem, men jag vill vara nöjd med varje dag jag har, gå i sängs och känna majoriteten av dagarna "jag lever drömlivet". Hur drömlivet ser ut, det är olika för alla. Men för mig är det nästan den som jag lever nu.

 

 

 

 

Den rubriken har jag senaste åren försökt gå på till punkt och pricka. Det går bättre och sämre. Jag får lätt dåligt samvete och känner att jag dras mellan två olika håll. Men om inte jag mår bra, mår inte de runt omkring mig bra heller av att ha mig runt dem. Så jag har försökt bli bättre på att strunta i vad andra tycker och lägga mina pengar och tid på det som får mig att känna att jag andas och mår bra. Jag är väldigt tråkig i många ögon, men det bryr jag mig inte om längre. Jag har hittat mitt liv som jag vill leva. Jag blir inte blindad för glitter och häftiga fester längre. Jag vill må bra med min karl, mysa med min familj, har roligt med mina kompisar, må gott i stallet och ute i skogen med Nalah. För det är det som får en att orka framåt genom motgångar, och det tänker jag fortsätta med.