Bästa julklappen kom tidigt

2016



 
 
 
Årets bästa julklapp tror jag blir bestämt denna vagn. Just nu har jag min häst på ett stall utan ridhus, så under vinterhalvåret, då vi inte längre har ordentlig vinter i Finland, blir det lite klurigt hur jag ska kunna motionera ordentligt då han har så känsliga fötter för ojämnheter som isen och ojämna hårda ytor gör. Men nu är problemet löst eftersom det igår blev ett köp av ett hästsläp, FINALLY!! Som tur har jag möjlighet att ha släpet vid stallet, så det tar inte extra rum på gården och trillar i vägen. Så det är väl bara ordagrant att tuta och köra nu då?
 
Hunden Nalah var exalterad när jag borstade av släpet och sopade ur det innuti, hon hoppade ivrigt runt en och ville hjälpa till. Hon verkar tycka det ska bli kalas att åka ut på mera äventyr med hästen Matti eftersom hon hoppade in och ut ur hästsläpet helatiden, haha! Som hästnörd kan jag ju inte låta bli att tycka att gården vår såg genast mycket bättre ut när hästsläp stod på gården. Mera hemma-känsla för mig, men kanske inte för sambon, hehe! Men fördelen med egen gård blir att i sommar tas den hem och putsas upp ordentligt, nu är det lite grönt av björken som stått släpet stått under hos förra ägaren. Men i sommar blir det tvätt-dax!
 
 
 
 
Nalah redo för utflykt <3 Fast om det blir utflykt med släpet är det nog inte här hon ska sitta, hehe


Alltid lätt att ta fina bilder

2016



 
 
 
Det är inte lätt att försöka fota något hemma hos oss då vi har så nyfikna katter. Genast jag flyttar något, öppnar något är de där och inspekterar. Ja, ni ser ju sjäva hur bra det gick här om dagen då jag fotade saker till försäljning!
 
Är era katter lika nyfikna? ;)
 
 
 
 
 
 


Älskade barn!

2016



 
 
 
Jag har aldrig sett mig själv som en kattmänniska, jag är inte det heller. Men mina bebisar, katten Leo (på bild) och katten Ludde är så speciella. Leo känner genast på sig när det är något på tok. Han kommer och lägger sig nära och vill trösta. Han är en kille med bestämda åsikter, men lyssnar och lyder bra för att vara katt (om man får säga så själv).
 
Den andra katten Ludde (här nedan), han är så skör. Men fast han är så känslig på ljud och nya människor är han den trognaste katt jag träffat. Varje kväll kommer han och vill lägga sig bredvid en i sängen, kurrandes och slickar en på armen. De kvällar jag är ensam och sitter och kikar på TV hoppar han upp på soffan och lägger sig bredvid och vill vara så nära. 
 
Jag skulle aldrig byta ut något av mina djur. De gör en så komplett. Jag är aldrig ensam, jag känner mig inte ensam med dem. De ger sådan glädje samtidigt som de ger en gråa hår i förtid vissa gånger, men de ger så mycket mer än de tar. I många år har jag lekt med tanken att vilja starta någon slags terapi med häst/hund eftersom djur ger något så otroligt för det psykiska måendet. De ser det äkta i människan och det går inte att lura ett djur på den biten. Än så länge är det bara en dröm att få driva något sådant, men vem vet, kanske n dag i framtiden får jag till stånd något liknande när byggprojektet lugnat ner sig en aning.
 
 
 
 
 


Tidigare inlägg