I väntan på orken!

2017



De senaste veckan har jag varit helt slut. Även om ångesten jag vaknat upp med på morgonen gällande "får se hur jag mår idag, fixar jag att åka i jobb?" lindrades såklart när jag fick sjukskrivning, men måendet har inte gjort några stora svängningar ännu, så allt med upprustningen av spjälsäng och skötbord står på stand-by. Jag hoppas verkligen att jag ska finna lite ork att helst en timme orka fixa lite på spjälsängen, för man börjar ju inte må bättre av att bara sitta inne heller, men hittills har orken endast räckt till det riktigt nödvändigaste varje dag. Social är långt ifrån vad jag kännt mig senaste veckan, finns som ingen ork till det, så alla nära och kära, ha överseende! <3
 
Men ikväll började jag fundera vidare på barnrummet. För även om vi har inköpsstop för stunden, så hindrar det mig inte från att fantisera o planera barnrummet. Ikväll sökte jag lite inspiration på nätet och gillade enkelheten och dessa detaljer.  Men vi får se, som med allt annat ändrar ju smaken vart efter och vi ser ju bättre när den nuvarande "gästsängen" är ut ur rumet och spjälsängen tagit plats med sin sänghimmel. 
 
 
 
 En enkel fin lampa till sovrummet, en byrå att ha leksaker i, mysiga kuddag, babygym och myslampor drömmer jag om


Man får inte alltid välja

2017



Det har stått still på upprustningsfronten i barnrummet och möbler eftersom jag mått riktigt pyton den senate veckan. Vi var till rådgivningen och allt ok men lill-tjejen, men mamman här blev sjukskriven och läkaren ordinerade vila och göra det jag mår bra av. Man får ju tydligen inte välja hur man vill må under graviditeten och jag drog nitlotten med illamående och kräkningar..
 
Som vanilgt avskyr jag att vara sjukledig då jag är van att vara igång, men när man mår babian så känns det inte som att man fixar så mycket heller. Man vill helst vara utomhus så man få spy i en buske eller hemma så man har nära till egen wc.
 
Vi har köpstop med inköpen nu ett tag så vi får lägga upp en plan vad som verkligen är nödvändigt och inte köpa grejer bara för att. Vi kommer verkligen försöka att inte överkonsumera, så jg har gjort en lista på större och mindre saker som ska vara bra att ha, så nä vi införskaffat det får vi bocka av. De dyraste o största inköpen är fixade, nu är det de mindre sakerna ex. badibunk, hakklapp, amningskudde, små handdukar, lite kläder som återstår.
 
Babyalarmen kom hem med posten här om dagen samtidigt som en filt, sänghimmel-hållaren och en kudde för bebisen, så med tanke på hur babian man mått kunde det inte komma lägligare då man fått lite bona om i vagnen som står och väntar på lill-tjejen i hennes rum. Men bara jag finner orken och skulle ha en bättre dag med måendet så kommer det bli att fortsätta med det sista av spjälsängen. Jag hoppas verkligen måendet svänger snart så man får börja känna sig som sig själv. Energisk och positiv, nu är jag allt annat än det. Det har varit en tung vecka!
 
 
 
Lilla kudden och teddyfilten som väntar på vår princessa


Vår känsliga fina katt <3

2017



Jag förstår att veterinärer måste följa de lagar som de har. Men nu känner jag mig väldigt uppgiven o irriterad över situationen bara.. Vår ena katt Ludde  som rä 6 år har sedan han var liten vari super känslig för nya intryck. Han är trygg med oss och när det bara är vi hemma så leker han och kommer och gosar helt normalt. Men blir det för mycket ljud gömmer han sig gärna och har som tur många vrår i hsuet att söka trygghet i när vi har gäster. I flera omgångar när han 1-2 år satte vi massor av pengar på undersökningar på honom eftersom han fick återkommande urineringssvårigheter, eller det trodde vi. Röntgen togs, blodprover togs, urinprov togs, undersökningar av urinrören togs i flera omgångar och dropp gavs vid de första besöken. Vi ångrade hårt att han inte var försäkrad. Det hittades aldrig något fel, men eftersom det kom de första åren alltid ett infall med stress på våren och sedan inför julen då det ändrades i inredning hemma och lukterna blev annorlunda, misstänkte veterinären att det är stressen som utlöser dessa symtom. Så vi fick medicinering för detta och efter att han var 2 år har det varit ungefär ett anfall per år eller vartannat och ofta kring julen då det pyntas. Men färre stressanfall då vi börjat i förebyggande syfte ge cystaid och köpt fermonadaptrar att lägga i väggen.
 
Förra året då vi flyttade in i huset och hunden Nalah kom in i familjen hade han ett skov igen efter lång paus, då fick han exakt samma symtom som tidigare. Alltså lite oroligare, springer ofta på lådan men vågar inte kissa där, jamar mera, slickar sig mera och börjar kissa i väskor, handfat och kläder som ligger framme. En del av medicinerna fås utan recept så de hade jag redan påbörjat, men det räckte inte då när förändringarna i och med flytten var så stora så vi var i behov av värkmedicinen då han börjat kissa blod. Jag ringde då kliniken vi gått till för att begära värkmedicinen då han ändå var diagnostiserad, men då fick jag infon att eftersom det var över 2 år sedan han senast besökt kliniken får de inte enligt nya bestämmelser skriva ut värkmedicin utan att ha undersökt djuret så vi hamnade åka in till kliniken.. Vad hade jag för val, katten behövde värkmedicin, så jag utsatte min känsliga katt för stressen i bur och han var livrädd som vanligt vid kliniken (inte för att de skulle sköta honom dåligt utan p.g.a. hans enorma känslighet). Det var nu en ny veterinär som inte kände till Luddes historik och ville gå igenom ALLA undersökningar igen på honom eftersom  han var rädd att det kunde vara infektion eller stop i urinrören. Jag försökte förklara att det inte är frågan om det och berättade om vår flytt, tidigare undersökningar och diagnos samt det faktum att Ludde får nog kissat. Jag kände mig som en hemsk ägare där och då när jag vägrade vidare undersökningar, för den nya veterinären ville verkligen undersöka allt igen och jag kände bara hur dyrt det skulle bli igen. Veterinären konstaterade nog när han palperat magen på Ludde att urinblåsan var liten, vilket betyder att han nog får kissat (precis som de konstaterat alla gånger och jag brukar alltid känna på Luddes blåsa så det inte skulle vara stop), men ändå försökte han övertala mig om att det kan vara stop så Ludde ej får urinerat. Så jag kände mig vädligt provocerad. Jag fortsatte att vägra vidare undersökningar och till sist fick vi åka hem med värkmedicinkur och Ludde blev bra efter bara någon dag och vi klarade oss 1,5 år till följande skov som kom nu.
 
Nu när vi gjort om lite här hemma och köpt o fixat inför babyn som är på kommande, har det som jag gissade utlöst igen en stress hos Ludde och exakt samma symtommönster är igång igen (förutom det att han kissar blod). Men jag tänkte idag att "Vilken tur det är under 2 år sedan senaste besök, så jag slipper utsätta Ludde för stressen igen o ta med honom till kliniken. Enkelt fixat den här gången". Men nej... När jag ringde kliniken så förstod djurskötaren min situation och tyckte också synd om Ludde som är så känslig, men informerade att lagen ändrat igen, så om man inte varit under 1 år på kliniken för samma besvär så får de inte skriva ut medicin enligt lag och man måste visa upp fysiskt katten på kliniken och låta den undersökas. Alltså jag blir på riktigt galen! Jag är ingen veterinär, nej, sjukskötare som jag är fullt medveten om att inte är samma sak som att jobba med djur, men den här katten har bott hos oss i 6 år och jag har varit så många gånger till veterinären med honom och skött hanns stressepisoder. Vi har ofta hunnit vara steget före så vi kan undivka stressfaktorerna, men nu är det mycket förändringar som varit hemma och kommer (!) så jag skulle redan vilja ge värkmedicin för att bryta mönstret på hans kissande innan det blir att han kissar blod p.g.a. stressblåsan.
 
Jag förstår det finns de som inte kanske kan läsa av sina djur eller kan ta hand om sina djur så bra så därför finns sådana här bestämmelser, men utan att låt som "fröken know it all!" så känner jag min katt och jag tycker det är så otroligt onödigt att beöhva utsätta honom för stressen att åka in till en klinik och betala mycket onödiga pengar för att få utskrivet en liten dos värkmedicin som ändå skrivs ut så den endast räcker för den gången och inte så att vi skulle ha färdigt vid behov att ta till om nästa skov skulle komma. När pengar inte växer på träd blir jag så uppgiven över situationen.. Men vad har vi för val? Det är väl bara att boka kliniktid nu så man får värkmedicin i tid åt vår älskade katt. 
 
Under skrivande har han haft ett busskov i huset och kutat runt för att sen komma och lägga sig bredvid en i soffan. Så det är inte så akut, men som sagt, hoppades att jag skulle få lättare detta fixat. Voi älskade kisse, vi vill ju ditt bästa! <3