Självklart för dig, kanske inte för mig?
2015
Jag har fascinerats många gånger på hur stor skillnad det kan vara på människor som växer upp på "landet", "förorten" och i "stan. Jag har vänner från alla dessa orter och känner det här är ganska intressant hur man skiljer sig åt. Själv är jag uppvuxen på förorten (om man kan kalla Smedsby till det?) och jag är inte van att man överhuvudtaget vet något om sin granne i huset bredvid (tråkigt!). Där var jag växte upp visste jag vad grannarna hette i efternamn i de närmaste två grådarna, men övriga hade jag noll koll. Jag hälsade på de grannar som var på sina gårdar, men skulle jag ha sett dem i andra sammanhang skulle jag inte känna igen dem. Medan om man är från landet vet man vem som är vem i flera gårdar långt förbi dig och vet längre upp och nerpå grannarnas släktträd och var de i sin tur bor och sysslar med.
På grund av den här skillnaden kan jag uppleva det lite kusligt nu när vi ska flytta till landet och det redan rör sig nyfikna grannar på vår tomt som diskuterar och funderar om vårt bygge när vi inte är där. Om detta skulle ha varit där jag växte upp, skulle man helt enkelt inte ens gått på en annans bygge som man inte känner dem som bygger, eller byggarna var på plats. Självklart tycker jag det är helt annat för de vänner och bekanta vi har som åker och tittar hur det gått för oss, men nu pratar jag om människor jag inte ännu träffat..
För en som är uppvuxen på landet är det här vardagsmat och inte något konstigt alls, jag menar vi kommer att bli grannar och nyfikenheten kan lätt ta över och man vill veta det mesta och tissla och tassla om vad det är för folk i gården bredvid.. Jag har bara aldrig kunnat bry mig mindre i skvaller och vad någon jag aldrig träffat sysslar med, eller en person jag bara träffat en gång.
Så det ska bli intressant att se hur jag anpassar mig till vår nya tillvaro i vårt nya hem. Två grannar har jag fått träffa, en äldre herreman som gärna stannar och pratar med en, och en super trevlig familjepappa som kom promenerandes till tomten här för någon dag för att se hur det går för oss och presenterade sig. SÅDANT gillar jag där emot. Då får man se människrona och själva svara på deras frågor och de får titta runt bäst de vill utan att det känns konstigt.
Jag är säkert urlöjlig i mångas ögon nu, men jag tycker lite det är att trampa på någons revir, för det här kommer att bli vårt hem, vår fristad och vi vill ha det för oss själva, annars skulle vi bygga hotell, hehe. Skämt o sido, nämen jag känner allt mera att genast vi har väggarna uppe vill jag lägga fast den tillfälliga dörren, så inga nyfikna föbipassagerare kan komma in i vårt hus och snoka då vi inte ä på plats. Kontrollbehovet kommer fram här igen hos mig.
Hur tänker ni? Dela gärna med er! ;)
UPPDATERING:
Bara för att förtydliga, så ingen missförstår min text. Jag skriver inte ovan att jag skulle vara emot att grannar umgås, kommer och hälsar på utan att ringa på dörren osv. OM MAN KÄNNER VARANDRA!! Det tycker jag är hur mysigt som helst. Det vi är irriterade på är då människor som man INTE TRÄFFAT kommer och snokar på ens gård och blivande hem, då vi inte är på plats. Vi är ändå så pass mycket där på tomten min sambo och jag så det finns 100-tals tillfällen att komma och hälsa på då vi är på plats och vi får lära känna varandra. Eftersom jag inte vet vem dessa personer är så tycker jag det är obehagligt då jag inte är van med detta från tidigare, även om dessa nyfikna människor kan vara hur snälla och goa som helst.. Så tolka inte den här texten fel nu kära läsare. Jag är ingen stadsdiva som bryr mig strunt i mina grannar, utan jag är inte bara van vid detta uppförande och tycker därför inte om det och upplever det obehagligt då man inte vet hur länge det kommer finnas sådan här nyfikenhet.. Kommer någon att snoka i buskarna då man flyttar in också?? Den känslan ger det här mig. Förstår man kanske mig bättre nu?? :)
