Förlossningsberättelsen - 6 mån senare

2018



Jag kände länge att jag inte ville skriva någon förlossningsberättelse, men ju mera tiden gått och jag blickar tillbaka, så vill jag dela med mig. Jag vill dela med mig för att det har alltid varit ett sätt att bearbeta saker på, och kanske min berättelse kan hjälpa någon som har lika stor rädsla inför förlossningen som jag hade? So here we go!
 
 
 
 4 dagar innan vår dotter föddes, tur vi hann föreviga magen. Foto: Sara Holtkamp
 
 
 
Dagen började på bästa sätt, nämligen i mitt paradis, stallet. Jag hade absolut inte haft några speciella känningar, bara de vanliga dova mensliknande känningar i nedre magen, men det hade jag haft i flera veckors tid. Men att vara höggravid gör en trött, så efter stallet och en kort promenad med vår hund Nalah, slängde jag mig på soffan för att vila under filten. Sista tiden av graviditeten gick jag ofta endast i en topp och trosor, eftersom de mesta tryckte så på kring magen och var obekvämt, så även denna kväll. Thomas jobbade dagsskift den här dagen och skulle efter jobbet till frissan, så jag visste jag hade flera timmar att bara ta det lugnt innan han kom hem, så det hade jag planerat att göra fullt ut - kvalitets chilla!
 
 
"SHIT, SHIT, SHIT! KISSAR JAG NER MIG?!"
 
 
Så jag lade mig på soffan för att vila och kollade på Liberos - vecka för vecka på youtube med Rebecca Stella. När jag legat där en stund kände jag plötsligt (kl 18:30 för att vara exakt) något som jag då trodde var en större flytning, och jag hann tänka ironiskt att det är grymt sexigt att vara gravid med alla sådana här kropsliga vätskor.. Men grejen var ju den, att det var ingen flytning, utan slemproppen som for, men det fattade jag inte i den stunden. Det jag kommer skriva här näst handlar om sekunder/enstaka minuter hur saker och ting förlöpte och inte flera minuter/timmar. Ganska  direkt efter att jag tänkt hur "sexigt" det var att vara gravid, så hör jag hur ytterdörren öppnas och någon pojke ropar "Halåå!". Så där låg jag i trosor o t-skjorta på soffan och tänkte "SHIT, jag är ju halvnaken och någon främling kommer in i vårt hus!". Så upp far jag som en raket (eller nu så snabbt en höggravid kvinna kan) och i samma stund som jag reste mig upp ur soffan kände jag hur det rann längs mina ben. Så där stod jag då några sekunder och övervägde vad jag skulle lösa situationen. För i den stunden där i mediarummet var jag osäker om jag hade kissat ner mig. Hur skulle jag lösa situationen utan att visa mig halvnaken? Närmaste wc var bredvid hallen, där någon stod och jag hade inget att täcka mig med. Vad skulle jag göra?! Till sist bestämde jag mig för att ta sats mot WC. Så där springer jag som en orngutang med ena handen mellan benen och rusar mot wc. Jag konstaterar under färden från mediarummet till wc'n att det är min systerson som står i hallen och ser väldigt fundersam ut när jag kommer farandes. Av någon konstig anledning under färden mot wc släcker jag lampan i hallen så ingen skulle se mig (som om han inte sett mig redan när jag kommit farandes, haha) och rusar in på wc och sätter mig på byttan och får panik när tankarna ifall detta är fostervatten slår mig
 
 
 
Känslan från att ha ena studen vilat på soffan, till att nästa vara påväg in till förlossningen var väldigt speciell
 
 
 
"JAG TROR ATT VATTNET HAR GÅTT!" 
 
 
När jag hunnit sitta några sekunder på byttan med vattnet rinnandes ner i byttan, hör jag hur ytterdörren öppnas igen och min syster och hennes dotter kommer in i hallen. Så där sitter jag på wc och känner paniken krypa sig på ordentligt, medan jag börjar inse att det är vattnet som gått. Jag luktade försiktigt på den genomblöta trosan som jag slängt av mig, och konstaterar att det INTE är kiss i alla fall. "Shit, shit, shit!". Vi hade ju haft en träff med vår Doula kvällen innan, och jag hade sagt att jag inte var mentalt redo ännu att föda, hur kan det här hända nu, jag var ju bara i gravidvecka 38?! Tänk om jag inte klarar det?!.. Paniken som jag försökt tygla under hela graviditeten börja ta tag om mig. Men i alla tusen tankar o rädslor avbryts jag av min syster i hallen som frågar om allt är okej, varpå jag svarar "Jag tror vattnet har gått".. Hennes reaktion var bra mycket positivare än min kan jag säga er. Så där satt jag på wc och försökte ringa vår Doula, som typiskt nog inte råkde svara just då, så jag skickade ett meddelande åt henne att vattnet gått. Sen ringde jag förlossningen och de ville ha in mig för kontroll.. Jag visste ju att Thomas vid det här laget satt hos frisören, och att det sällan går särskilt fort för en först föderska även om vattnet gått, så jag hade valt att ringa honom som mitt 3e samtal när jag också visste mera vad vi skulle göra som nästa. Haha, jag minns att han blev ganska så chockad han också, och frågade om han måste komma genast hem, eller om frisören fick klippa klart. Stackaren hade bara fått då hälften av håret fixat. Så han klippte sig sig klart, och skyndade sig sedan hem.
 
 
"SHIT, SHIT, SHIT, NU HÄNDER DET! JAG VILL INTE!!"
 
 
Mitt första försök att avlägsna mig från wc var med en vanlig binda i trosan, men det räckte med att jag reste mig från wc'n så va den dyngblöt, för det slutade inte rinna. Så när jag kom ut från wc blev det med en handduk mellan benen, men den höll inte heller särskilt länge innan den var genomblöt. Jag var så disträ, jag blev allt mera rädd, ville bara gråta, kunde inte sitta, kunde inte dricka eller tänka på något alls. Min syster försökte få mig att hålla mig lugn och hade kokat kaffe och lagt fram lite bullar hon haft med sig. Jag hade svårt att uppfatta vad vi pratade om, för i mitt huvud tänkte jag bara "Shit, shit shit!! Nu händer det! Jag vill inte!". Som tur var systerns barn där, för det fick mig att kämpa emot paniken, men det var svårt. Jag tror min syster insåg här för första gången, hur rädd jag faktiskt var inför förlossningen. För i det här skedet började hon säga åt mig att gå i duschen och tog lite rodret. I duschen började jag känna av värkarna och efter duschen tog jag en panadol och fattade inte hur vattnet bara fortsatte rinna, snart fanns ju inget kvar i magen! Hur fasiken skulle jag kunna ta mig till förlossningen då det bara rann!! Men då kom min syster på den briljanta idén att klippa sönder en blöja (som hennes 3-åriga dotter haft i lager hos oss) och använda den som en mega-binda. Det blev räddningen och jag såg ut som jag hade bajsat ner mig, men det gjorde absolut inget då, för nu blev inte alla kläder eller bilen blöt när jag rörde på mig!
 
 
 
Hemmet var förberett för lillons ankomst, men psyket var inte riktigt förberett.  
 
 
Jag som försökt vara förberedd under graviditeten, kände mig nu som en yr höna. Men jag fick skatta mig lycklig att kontrollfreaket i mig, gjort en lista på vad som fattades i BB-väskan, så det var enkelt även för den yra höna jag nu var att få ner det som fattades i väskan. När Thomas väl kom hem (kände som en evighet innan han dök upp), så såg det ut som han upplevde skräckbland förtjusning, och han sade att han måste äta något innan vi åkte. Det här var riktigt smart av honom att göra eftersom det skulle bli en lång natt, men där och då kände jag bara "men vad fasen, ska du äta nu?! Ät sanbbt då vi måste in!!". Det hade nu hunnit gå nästan 2 timmar sedan vattnet gick och jag hade sedan duschen börjat känna regelbundna värkar. Jag hade pratat och skickat med vår underbara Doula och vi hade bestämt att vi sulle träffas vid sjukhuset. Som tur var syster min ännu hemma hos oss och hade erbjudit sig föra vår hund Nalah vår till våra föräldrar som lovat sköta henne medan vi var på sjukhuset. Men här märkte man nog att både jag och Thomas var nervösa och hade tankarna på annat, för vi gav alla grejer till min syster och vinkade av dem och var beredd att stänga dörren då min systerhejdade oss och frågade om hon inte ska ta hunden också. Vah?! Vi hade ju glömt att hunden skulle med också, inte bara hennes grejer. Så där satt Nalah bakom oss och fattade ingenting, haha!
 
 
"NÄSTA GÅNG VI KOMMER HEM, DÅ HAR VI EN BEBIS MED OSS!"
 
 
När syster med sina barn och vår hund åkt iväg, då tog det inte många minuter innan vi satte oss i bilen o startade mot sjukhuset. Nu hade jag redan regelbundna värkar, men jag kunde andas igenom dem och de var inte allt för onda. Det var den sjukaste känslan att sitta där på motorvägen och tänka "Nästa gång vi kommer hem, då har vi en bebis med oss!!" HELT galen... Jag kände mig gråtfärdig hela vägen in och hade tusen tankar som snurrade i skallen.
 
 
Fortsättningen om förlossningen o BB-tiden kommer i ett skilt inlägg..


Fingrarna kliar igen!

2018



Efter en lång paus, närmare 8 månader, har det börjat klia i mina fingrar igen.  Vad har hänt sedan sist? Jo, det har hänt världens bästa grej, vi har blivit föräldrar. Senast jag skrev så hade mammaledigheten precis börjat och jag var höggravid, det är 8 månader sedan. Shit vad tiden gått fort! Men nu är vi föräldrar till världens bästa tjej, Vilja.
 
Hon föddes 2 veckor innan beräknat och tog oss med storm. Så nu när man blickar tillbaka känns det så grymt länge sedan vi körde in till sjukhuset för att vattnet gått, samtidigt som det känns som att det just hänt. Men nu har man börjat få en vardag och babybubblan börjat försvinna, på gott och ont. Så det känns som man kan ta in andra intryck och göra annat än amma, byta blöjor och sova.
 
Så nu antar jag att jag kommer orka göra lite uppdateringar igen när andan faller på om inredning, hus o hem.. Men det är ju ganska självklart, det kommer dyka upp lite mera barnrelaterat nu när nästan allt i min amningshjärna kretsar kring vår dotter Vilja.
 
 
Vår älskade tjej och jag i Stockholm i helgen.


Så började mammaledigheten.

2017



 
 
 
Så började mammaledigheten. Den började tidigare än väntat eftersom jag inte mått så bra så blev sjukskriven ett par veckor innan den ofifciellt börjar. Så nu gäller det att bara vila, vila, vila. 
 
Det känns som barnrummet stått ganska stilla, men ändå har små saker fixats på sistone. Saker som ex. mera lakan, tavlor beställts, tutt inhandlats, tuttflaska fixats och lite sådant smått o gott. Det synligaste som kanske skett är att min mamma hjälpt mig med sänghimmeln till babykorgen i sovrummet vårt. Så nu fick vi äntligen en start där! Den blev riktigt mysig, men krogen är långt ifrån färdig. Nu är det kvar att köpa lite material att vaddera kanterna på korgen och sy tyget som ska vara runt korgen. Det tyg vi köpt tidigare var lite i kortaste laget, så vi hamnar mäta om och köpa nytt. Som tur får jag hjälp med detta för jag känner mig verkligen riktigt rostig med att sy o tänka i dessa tyg-banor!
 
 
 
 En bild hur korgen blivit får ni se när allt är klart. Här mäter vi och funderar hur man skulle få det snyggast!
 
 
Annars då? Skötbordet är på plats och lådorna fixade på hyllplanen. Än så länge är det bara blöjor, våtservetter och lite skydd för mjölklekage här, men tanken är att det är nattetid och vid på och avklädning detta bord används. Sen dagtid använder vi grovköket var vi har vår andra "blöjbytar-station". Så är planen, sen får vi se hur det går i praktiken, hehe.
 
Barnrummet kommer inte bli färdigt tills babyn kommer, men det mesta hoppas jag vi får i ordning. Vi är lite oense med sambon vilken typ av byrå vi ska ha i babyrummet och hur vi vill ha hyllor, så vi får se vem som är envisas och får sin vilja igenom, haha.
 
 
 
Skötbord från BRIO. Froteskydd runt madrassen och de snygga gråa lådorna är från IKEA. Billigt o bra!
 
 
Ha en fin start på veckan alla läsare! 


Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!