På våran gata

Spis och måleri

29
Jul

2015

Igår blev det ca 4,5 timmar på bygget. Både jag och sambon var på plats, radio som spelade musik, sommarvärmen som nästan var perfekt (vi fick i alla fall klä av oss då det belv för varmt till shorts och bikini, jag alltså bikini inte sambon, hehe) och målarfärg och penseln i högsta hugg. Målandet tar bra mycket längre än man tror!! Det som syns på bilderna ovan, är det som föll till mig att måla, och jag kände mig ganska så stolt när jag tog tjuren vid hornen gällande min rädsla för att klättra på stege och målade under taket.

Spisen hade blivit delvis monterad som jag skrev tidigare. Vi väntar fortfarande på en två delar som hoppeligen kommer idag så muraren hinner fortsätta med spisen innan han åker på semester, så efter att jag druckit upp mitt kaffe och klätt på mig ska jag åka ut till tomten för att kika om leveransen kommit till bygget!

Det börjar ju bli mörkt om kvällarna nu också så vi har som tur fått låna av min pappa en ordentlig lampa som möjliggör det att jobba och på inomhus nu också! Tack!! Men visst kommer vi behöva flera lampor, för de stora fönstren som släpper in mycket ljus gör inte så stor nytta då det är mörkt ute.

Sambon min målade uppe på taket (vart jag ALDRIG skulle våga klättra upp) och jag som sagt på långsidan under taket de 60-70 cm som återstod + takbräderna. Jag har tidigare skrivit att jag är höjdrädd (blivit med åren) och låter sambon köta det som återstår, men jag fick nog äta upp de orden. Det skulle ha lämnat så mycket, så det fanns inga andra alternativ än att ta tjuren vid hornen och klättra upp på den läskiga stegen och måla!! Fast jag kan nog erkänna att jag höll fast mig för brinnkära livet och har som resultat av det blå sträck strax ovanför knäna då jag tryckt mig mot stegen, armarna darrde hela gårkvällen då jag hållit i mig så hårt och mina höfter har träningsvärk då jag spännt mig så, haha! Gamla tanten! Men vart eftersom målarfärgen gick och jag målat ett tag började det gå bättre och jag är riktigt nöjd och stolt över mig själv. Annu 5 år dök fram igen då sambon åter en gång sade "Vad du har varit duktig!!" då han vet hur rädd och obehag jag haft!

Så nu är det en kortsida kvar + några stllen var inte alla takbräden är målade. Så det är väl ca. en dags arbete som återstår. Men här måste jag nog dra min gräns, så där högt upp vågar jag mig inte ännu. Men sjukskötare som jag är vill jag gärna vara på plats om sambon klättrar på dessa höjder ifall han skulle falla. För man ska verkligen vara försiktig när man klättrar så här högt, för det räcker med att man landar fel och slår sig riktigt galet så har vi ingen glädje av huset längre! Så tänk på det också när ni klättrar, blir man för nonchalant blir det faligt!!